Igår var sista dagen på vår praktik. Morgonen var som alla andra till en början då vi hjälpte till med skriva in remisserna, odlade blodflaskor osv. Klockan 10 däremot! Då var jag och Josefin med på läkarronden. Så tillsammans med Dr Paul gick vi ner till en avdelning där vi mötte andra läkare och sjuksköterskor för att börja gå igenom barn för barn. Vi såg bland annat en två månaders liten pojke med svår lunginflammation och ett annat fall som gjorde mig väldigt illa berörd att se. En ettårig flicka som var svårt undernärd som grät i sin säng och vad jag förmodar hennes mamma som försökte trösta henne.
Flickan var så liten och bara skin och ben. Magen var uppsvälld och den bästa jämförelsen jag kan ge är den när man ser på små barn, ofta i Afrika, som är så utmärglade man inte tror de kan leva så, ja då har ni hur flickan såg ut. Om man bortser från den uppsvällda buken kunde man se varje litet ben i kroppen, till och med ryggraden och skuldrorna syntes otroligt väl, kota för kota… Ansiktet var insjunket och det gjorde ont nästan bara se henne och veta man inte kan hjälpa till. Helst hade man velat kunna göra något, ja vad som helst men det går inte. Läkarna visste inte heller varför hon var så svårt undernärd och trodde på någon form av irritabel tarmsjukdom som chrons. Så allt de kunde göra var att ge näring. Efter ronden frågade jag Dr Paul och han sa en stor del barn som kommer till det här sjukhuset kommer inte när sjukdomsförloppet gått väldigt långt så få söker i god tid. Hemma i Sverige känns det ibland som att föräldrar går till sjukhuset bara barnet får lite ont eller har feber och tar sjukhusresurser från dem som verkligen kanske behöver, medan här kommer de först när det gått för långt. Extrema kontraster, verkligen.

Efter ronden blev det lite mer jobb, lunch där vi valde tårtor att bjuda på senare och vid 15 tiden samlades alla för gemensam hejdå fika. Så de hade med khmer ”fika” bestående av friterad potatis, friterad banan, friterade räkkakor och en speciell sorts miniäpplen.

En timme senare och många trevligheter var det dags för dem fortsätta jobba och för oss att avsluta praktiken och åka hem till hotellet.